när det onda får en diagnos

publicerat i Allmänt;
När jag hoppade av tåget och stod på perrongen i staden där jag var född och uppvuxen kände jag inte igen mej. Var fanns staden och vad har jag hamnat? Det kändes som jag stod mitt ute i ingenmansland och inte visste vilket håll staden låg, jag började traska söderut mot staden. Jag gick igenom tunnlar och cykelgångar som inte fanns där på min tid en Willys affär där det förr låg en bilaffär eller var det kanske byggnaden bortanför? Jag minns inte riktigt eller som min läkare oftast sa, har du förträngt det onda eller kommer du inte ihåg Helena? Det är dags att du återvänder till din barndoms stad och se vad du minns, sa min läkare ofta till mej. Det skulle göra dej gott  att åka tillbaka, åk en vacker sommardag och gå längst stranden som du ofta pratar om, besök klipporna, kyrkan och hamnen.
Nu var jag här och det kändes märkligt. Jag  gick förbi min gamla skola, den var förändrad men samtidigt inte samma rökruta, bussarna stannade  på samma ställe ungdomar som hängde utanför. Det var många minnen som dök upp. Jag var förändrad sedan den tiden, jag är inte samma Helena, det gick en rysning genom kroppen och jag tänkte varför åkte jag tillbaka , var de för att få ett svar eller var det för att glömma allt som hade hänt? ville jag verkligen ha ett svar eller vad det så att jag behövde möta det förgångna för att ta mej vidare. Många frågor många tankar.........fortsättning följer
Jag är så sugen på att skriva en bok och vem vet när jag väl börjat kanske dessa rader kan bli något att spinna vidare på :)
Min bok som jag skrev om mitt liv politiken och vännerna som jag skulle släppa i somras släppte jag aldrig. Det får bli min bok och mina minnen av en tid som var tuff, hård och jävligt orättvis. Att jag inte släppte den har många förklaringar, livet  ändrade sej , jag kanske inte vill att andra ska veta vad som hände under alla dessa år i politiken och dom så kallade politiker vännerna. Det får bli min hemlighet hur livet var och hur vänner som jag trodde på försvann och såg till att jag skulle stå ensam kvar när dom puttade bort mej. Var det vänner ? Självklart inte, det var människor som var rädda om sina stolar och sin makt och mer och mer får jag höra och veta som gör att jag ser boken som min terapibok. Jag  låter dom så kallade vännerna leva det liv dom valt och jag hoppas dom sover gott om nätterna nu när åren kommit ifatt de flesta. 
Nog om detta!
Att äntligen få en diagnos efter att haft ont i ryggen en längre tid är nästan samma som att vinna högsta vinsten! Nja kanske inte riktigt men bara att veta gör att det blir lättare att ha ont. Vad är då diagnosen, diskbråck, atros, bråskbildning och förkalkningar i ländryggen. På onsdag börjar en ny resa med sjukgymnasten Mikael för bedömning hur ortopeden ska gå vidare. Alltså det var inte inbillning att jag hade ont i ryggen utan vanlig röntgen och MR röntgen visade att det var inte konstigt att det gnager i ryggen......
Sedan att jag klättrade på bordet och lyckades ramla raklång på ryggen har väl inte gjort det till det bättre. 
 
 
 
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Leif:

Det här är början på din nya bok som deckarförfattare Veronica!
Du skriver så bra och jag önskar att du gick vidare. Du vet att jag är en "boknörd" och har en del kunskap om detta. Jag tycker du gjort rätt om din terapi bok behåll den i ditt hjärta. Lycka till!

2:a kommentar, skriven , av Karina Svensson:

Vilken underbart fin blogg och bra inlägg. Jag återkommer och väntar på fortsättningen./ Karin i Hälsingland

3:e kommentar, skriven , av Pio:

Du är den bästaste vännen man kan ha.....Kramiz

4:e kommentar, skriven , av Carina:

Länge sedan jag var inne här , som alltid kul läsning 👌 Hoppas det blir en bok.
PS. Angående politiker boken, förstår ditt val men kanske medborgare borde veta vad som faktiskt sker bakom dörrarna 😉

Lycka till med din rehabilitering
Kram Carina

Kommentera inlägget här :